Ja hörrni, var ska man börja? Jag tycket den här boken är f-a-n-t-a-s-t-i-s-k och samtidigt problematisk.
(Eller nej, jag tycker inte att den är problematisk men jag förstår verkligen om den är det för andra.)
Det är tråkigt att så många ratar den när de läser om den på baksidan eller en sammanfattning i en onlineshop.
Det som står om den är i princip "du är själv ansvarig för allt i ditt liv". Så enkelt är det inte. Någon skrev i en kommentar att budskapet är att om man blir sjuk så får man skylla sig själv. Jag känner inte igen det i boken.
Jag kände inte skuld en enda gång när jag läste den och jag föddes skelögd och fick operera det när jag var sex år. Jag hade glasögon från fyraårsåldern och har i hela mitt liv varit nästan blind på ena ögat och sett dåligt med det andra. Jag har haft extremt mycket hals och bihåleinflammationer och fått spraya kortison i näsan för att kunna andas ordentligt. Jag fick operera bort halsmandlarna för att jag var så sjuk och gick på penicilin säkert varannan månad ett tag. Jag har haft multimånga cystor i äggstockarna och tarmvred som fått mig att spy i flera år.
Hon skriver att feber är utrensning av ilska. När mina barn har feber så tar jag tillfället i akt att se över deras liv och psykiska hälsa. Jag försöker analyser om de bär på ilska som jag på något sätt hämmat på sistone. Oftast är svaren jag får jättebra för vår relation. Sen kanske de fick feber för att nån unge nös dom i ansiktet på dagis. Men det spelar ingen roll för mig.
Jag tycker att det är superintressant det hon skriver.
Oavsett om det är sant eller inte (jag tycker det är oviktigt, det kan man tro lite som man har lust) så är boken en grym källa till självrannsakan och personlig utveckling.
Att hon skrev sådär om barn med glasögon fick mig att tänka igenom min barndom och uppväxt och inse nya saker. Det fanns massa saker jag inte ville se när jag var liten, både om familjen och världen.
Jag hade ändå en lycklig barndom.
Jag tycker att det finns många dimensioner, många många fler än bara "är jag lycklig eller olycklig". Så fort jag börjar gräva i någonting i mitt liv så inser jag att allt inte bara var misär eller allt inte bara var en dans på rosor.
Han som jag var ihop med förr som var så omtänksam och ringde jämt och kom och mötte mig mitt i natten. Det var så omtänksamt och romantiskt, vi var lyckliga!
Men det var också på ett omedvetet plan ett uttryck för hans rädslor och behov av att kontrollera mig.
Till exempel.
Om hon säger att jag hade någon av mina åkommor på grund av emotionella saker, då kan jag rannsaka mig själv och kanske konstatera att det inte stämmer eller inte stämmer på mig. Win-win för mig, jag lärde mig nåt mer om mig själv!
So what om det berodde på ett virus eller på universum.
Jag har ingen aning om ifall en viss storts cancer är ärftligt på grund av att kroppen är uppbyggd av en viss sorts dna eller om det är den äldre släktingen som fört vidare emotioner som skapar sjukdomar genom arvsanlagen eller genom att man umgås med varandra. Det kanske finns både och? Men jag tror inte att någonting i våra kroppar är frikopplat från något annat. Psyket och kroppen hör ihop i symbios, i alla fall är det så för MIG.
Jag tycker inte att hon ger skuld till sjuka människor (även om jag kan förstå varför man känner så av hennes ord), istället tycker jag att hon är inspirerande och uppmuntrande till att folk ska ta reda på mer om sig själva och sina mentala och fysiska mönster. (jag skulle kanske känna annorlunda om jag hade cancer, peppar peppar!)
Jag tror att djup bitterhet kan ge cancer! Men jag tror också att alla gifter runtom oss kan ge cancer. Att många får cancer av alla tillsatser och giftiga ingredienser, färgämnen, smakämnen, emulgatorer osv de utsätts för en hel livstid.
Jag tror att man kan bli sjuk utav att vara olycklig och jag tror inte på att man drar på sig olyckor själv! Om en påtänd person sätter sig i en bil och kör över mig när jag går över gatan så vill jag inte tro att det var min energi i universum som såg till att det hände.
Man får komma ihåg att hon är en djupt troende och religiös person och sätta det i perspektiv till sig egen andlighet.
Det finns kristna och muslimer osv som också hävdar att det är gud som gett någon cancer.
Hennes bok tycker jag kan betraktas som en sort religiös skrift. Och ett komplement till synen på att sjukdomar alltid kommer utifrån och drabbar en. Men/Och den har många fina ord om att älska och förlåta sig själv.
Jag tycker hennes kognitiva övningar är jättebra. Även hennes affirmationer. Jag får dock påminna mig själv om att det bara är ord som skiljer mina affirmationer från de som knäböjer framför ett kors och ber böner. Något som jag har haft svårt att förstå tidigare. Alla böcker jag läser nuförtiden handlar öppet eller fördolt om olika varianter av religion. Även Feng Shui som vi läser just nu i cirkeln.
Ingenting är en sanning för det finns inte en sanning. En sak kan vara sann och inte sann på samma gång. Lite kan vara sant och lite kan vara bullshit. Fast sant för henne. Det mesta vet vi ingenting om.
Jag plockar alltid russinen ur kakan och i det här faller är det lite tvärtom tycker jag. Det finns russin som jag inte gillar som jag väljer att bortse ifrån och kasta bort men på det hela taget tycket jag att hennes terorier är superspännande.
Och när jag stämt av hennes sjukdomsregister med mig själv och uppfattningen jag har om mina vänner och min familj så har faktiskt allt stämt.
Och det är inget att skämmas för att man är bitter, rädd, arg, irriterad eller hatar sig själv. Skuld kan man kasta på soptippen istället och bara lugn konstatera att man är en jävla bitterfitta och att man gärna vill ta reda på varför och ändra på det. (Om man nu vill det ;-)
Jag är också väldigt nyfiken på det där migränknepet! Jag har inte migrän men SNÄLLA skriv och berätta om det funkar!
För er som inte läst boken men har migrän: Hon hävdar att migränen försvinner om man precis när man börjar få känningar ger sig själv en orgasm.
